Dagen efter

Det slutade i moll i gårdagens match mot Kanada. Det som började så otroligt bra vändes till en bitter förlust. Jag vet inte om jag har sett Lejonen spela så bra ishockey som dom gjorde i den fösta perioden igår. Sen vägde matchen mot Frankrike dagen före i benen i sista perioden, och Kanada kunde lätt gå förbi och vinna.

Men det fanns mycket positivt att ta med sig från matchen, inte minst det strålande spelet i första perioden. Att förlora mot Kanada i en mindre viktig match är inget att skämmas över, eller gå och "harmas" över onödigt länge. Det var som sagt bara en gruppspelsmatch som inte hade någon betydelse för någotdera lagen. Finland har fortfarande goda chanser att ta hem första platsen i sin grupp.

På söndag tar vi nya tag och spelar samma spel som vi gjorde i första perioden igår, men försöker hålla det uppe hela 60 minuter. Jag är säker på att Lejonen är oerhört revansch-sugna, och nu när dom vet hur det känns att förlora inför ett fullsatt Hartwall så vill dom absolut inte göra det en gång till. Vår första kedja med Koivu i spetsen har spelat ett briljant VM hittills, och bara Granlunds kedja börjar producera så kan vi slå vem som helst, när som helst.

Jag tycker inte att Kari Lehtonen har hållit måttet hittills, och om jag fick välja så skulle Petri Vehanen vara första keeper i fortsättningen. Jukka Jalonen har dock redan gått ut offentligt och sagt att Lehtonen även vaktar målet mot USA imorgon. Kanske han tar chansen att spela sitt a-game och bli den klippa vi behöver mellan stolparna för att kunna gå långt. Hoppas.

För Sveriges del så blev det en brakförlust igår mot Ryssland. Matchen började precis lika bra för dom som för Lejonen, man ledde nämligen med 3-1 när dryga halva matchen var spelad. Sedan kunde Ryssland ta över totalt och vända hela tillställningen.


Come On Leijonat!